2017

Gott Nytt År!

…i efterskott! Såhär års är det dags för alla årskrönikor och summeringar så jag ska väl inte vara sämre, för 2016 är ändå ett år som jag kommer se tillbaka på med ett stort leende på läpparna. Det var första året som jag satsade på triathlon på riktigt. Efter lite velande fram och tillbaka, en liten utstickare som skidlärare och ”säsongare” (det är en helt annan historia) och oklarhet i vad jag ville göra med livet så kom jag under hösten 2015 fram till att det ändå var värt att göra ett försök. Ett väldigt bra beslut, btw. Med hjälp av min tränare, Fredrik Carlén, och massa stöd från min familj har jag, på bara ett år, lyckats ta några stora kliv framåt och överträffat mig själv. Inom mig har jag haft ganska höga mål, trots att det var första säsongen, men jag vet också att min vilja kan ta mig långt och hittills har jag faktiskt inte haft fel. En SM-medalj i duathlon, en fjärdeplats på sprint-SM och en uttagning till Europacupen i Malmö är inte fy skam och verkligen mer än jag hade vågat hoppats på. Dessutom vann jag mina första prispengar! Ca-shing 😛 haha det var verkligen sååååå coolt! Det sägs ju att pengar inte är allt här i världen, och det håller jag med om (till viss del, jag pluggar ju ändå civilekonom), men när drömmen är att kunna leva på sin idrott så är det ändå härligt att kunna bocka av det delmålet!

prispall-gavle
3:a på Gävle Triathlon och mina första prispengar! COOOOOOLT!

På tal om pengar så har jag under året lyckats få mina första sponsorer i form av Casall. Det känns rätt så awesome det med kan jag säga! Jag kommer snart även att presentera ytterligare ett samarbete som känns otroligt roligt och värdefullt, men det ska få ett helt eget inlägg så stay tuned! Jag är så glad att det finns fler än jag själv och min familj som tror på mig och vill hjälpa mig. Det betyder jättemycket! Jag hoppas att det ska kunna bli ännu fler som vill vara med och stötta mig under det här året 🙂

img_0271
Lätta steg bland höstlöven i min nya Casall-outfit!

Det är svårt att ranka årets alla händelser eftersom det är mycket som har varit så himla bra, men något av det bästa är nog att jag för första gången på jag vet inte hur många år har kunnat springa utan att ha ont! WOW! Eftersom jag är friidrottare från grunden så ligger löpningen närmast hjärtat och efter flera år av skador och krångel så var det en enorm frihetskänsla att bara kunna snöra på sig skorna och sticka ut utan att behöva känna efter eller vara orolig för någon gammal skada. På något sätt gav det ytterligare hopp om framtiden. Jag vet att min kropp håller för tävlingsbelastningen och det innebär att ett stort frågetecken kan suddas ut. Det är sånt som överglänser alla mindre bra saker! Bland årets tråkigaste stunder tävlar mina två cykelkrascher (båda under SM-tävlingar…) med att jag blev sjuk lagom till DITS-avslutningen och Europacupen i Malmö om priset. Det var tre saker som gjorde att jag inte fick möjlighet att visa allt vad jag går för och som kändes ungefär som jordens undergång just där och då. Meeen, inget ont som inte har något gott med sig 😉 gud så klyschigt det lät…men det är väl grejen med en årssummering också, det är lite klyschigt! Hur som helst, såhär i efterhand har allt negativt också taggat mig och jag har lärt mig mycket av det. Nu har jag bättre uppfattning om mina svagheter och styrkor så jag vet vad jag behöver jobba extra med för att nästa säsong ska bli ännu bättre. Om allt håller vore det såklart väldigt roligt att få kliva upp på pallen på ett triathlon-SM också 🙂

Jag säger bara 2017, bring it on!

img_1930
Foto: Mikael Lugnegård, Umeå triathlon 2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s